Att våga ta klivet

Det är ofta svårt att ta steget och genomföra en större förändring av sitt liv. Det här kan gälla vitt skilda saker. Det privata är politiskt, brukar det ju heta, och det kan vara svårt att genomföra politiska förändringar just för att man tycker att de är för privata. Men om man fastnar i detta tänkande så kommer förändringen aldrig att komma, för den måste komma inifrån en själv.

I Svenska Dagbladets näringslivsbilaga, av alla ställen, hittar vi historien om Lars, som inte kände sig som en man. Vid 60 års ålder bestämde han sig för att bränna sina manskläder och byta namn till Liza. Kollegorna accepterade snabbt namn- och könsbytet, och detta yttrade sig bl.a. på följande sätt:

  • Liza fick örhängen i present på jobbet av sina kollegor, och det var hennes chef som överlämnade dem.
  • Hon blev inbjuden till ett möte för kvinnliga chefer inom företaget. Det hade stor symbolisk betydelse.
  • Namnet ändrades i alla företagets papper, och välkomstmeddelandet ändrades på displayen när hon drog sitt passerkort.

Visst kan det vara jobbigt att göra den här typen av förändringar. Lars var trots allt chef, och hade därmed en viss status på arbetsplatsen. Samtidigt visar berättelsen om hur Lars blev Liza att det går att göra det mesta utan att stöta på särskilt många fördomar från omgivningen. Liza själv blev positivt överraskad, och även om hon nu gått i pension så är hon på det hela taget nöjd med hur företaget agerade.