February 16, 2012

Blind kärlek

Filed under: Feminism,Genus,Kärlek,Relationer — admin @ 9:32 am

I samtalet om jämställdhet och den feministiska frågan talas det inte sällan om skillnaden mellan biologiskt kön och socialt kön – så kallat genus. Det biologiska könet är enligt olika medicinska parametrar och koncensus, av allt att döma, något konkret. Även om man kan tvista om direkt könstillhörighet för de människor som faller mellan manlighetens och kvinnlighetens stolar. Men de mest hårdföra feministiska debattörerna vill påstå att någon genus-indelning inte borde förekomma utanför de medicinska rummen. Det är alltså ett helt abstrakt raster som förhindrar kvinnors rätt till jämställdhet i samhället. Man kunde önska att man inte blandade ihop den feministiska debatten med den politiska debatten om allas jämställdhet. Hur är det då med kärleken? Är den också en social konstruktion eller är den något som binder samman det metafysiska och det fysiska?

Kvinnlig och manlig kärlek

Om man härleder kärleken till människans lust går man via psyke och kroppen. Psyket är i sin tur i samspel med hjärnans neurologi och kroppens produktion av hormoner. Den manliga och den kvinnliga kroppen utsöndrar och producerar olika hormoner i olika mängder. Självklart varierar dessa mängder inom det biologiska könet. Kärlekens komplexa sammanhang kan ses som en oändligt tät väv mellan alla kroppens funktioner och ges uttryck i våra gärningar. Så på frågan om manlig kärlek är samma som den kvinnliga är svaret tvådelat. Ja, den har samma mekanismer men, nej, den ges uttryck på olika sätt. En kärlekskrank man kan till exempel bete sig tillgivet som en valpig och snäll hund för att i nästa ögonblick bli beskyddande som en vakthund. Han avgudar hennes varje nyck och drag. En kvinna är sin man trogen och förlåtande.

Detta är förstås något som kan vara helt omvänt i uttrycksvärlden. Det är nämligen där könen skiljer sig åt. I själen och i sinnet älskar vi alla på samma sätt. Kvinnor och män.

February 3, 2012

Åsiktsfri jämställdhetsdebatt

Filed under: Allmänt,Feminism,Genus,Relationer — admin @ 1:53 pm

Lågt i tak i den offentliga diskussionen

Vi lever i något man skulle kunna kalla för ett rättighetssamhälle. Det utgörs av en socialistisk kultur född och fodrad av Erlander och Palme. Som på senare dag tagits över av kvinnliga politiska kämpar som Gudrun Schyman och Jutte Guteland. Främst i den offentliga diskussionen talas det om kvinnors rätt att ta tillbaka det patriarkatet rövat ifrån dem. Genus och ren feminism är alltså de stora förlöparna i samtalet om allas lika rätt. Där förespråkas det ett utsuddande av de socialt strukturerade könen. Men även om man renoverat det svenska folkhemmet med prima fönster och dörrar i PVC är det fortfarande lågt i tak i den svenska genusdebatten. Man säger vad man vill, men på egen risk.

Tala på egen risk

I ett land där åsiktsfrihet var ett av de stora mottona och stoltheten i svensk socialistisk politik verkar det idag som om samma vänsterblock vuxit upp till en mer intolerant översittare. Då diskursen inom jämställdhet och genus styrs av samma människor som har grundat feminism finns en infödd obalans i modererandet av debatten. Om man idag säger vad man anser är sin rätt och åsikt utan att det går i rak linje med vad som anses politiskt korrekt blir man inte bara tystad, utan även riskerar att häcklas för att man bryter konsensus. Man kan tycka att det skulle få vara fritt spelrum och högt i tak i en debatt där man talar om allas lika rätt. Men istället blir jämställdhetsdebatten inlåst i trånga rum av likatänkande människor. Åsiktsfrihet är ett privilegium för de som håller sig till duktighetsdiskursen.

February 2, 2012

Rättvis arbetsfördelning

Filed under: Allmänt,Relationer — admin @ 12:51 pm

Jämlikhet i hemmet

Vad som betraktas som arbete i hemmet är också vad som är ansett som manssysslor. Medan kvinnans sysslor begränsas, ojämlikt, av att de är just sysslor. I dagens heta jämställdhetsdebatt, som styrs och påhejas ivrigt av feminister och genusvetare, är det inte som många tror, kvinnans positioner i samhället som ska ifrågasättas. Det är mannens. Men vad är det då mannen gör som får kvinnorna att tråna efter deras kroppar? Viktigare ändå kanske frågan är, om vad kvinnor och män vill göra om de har valmöjligheten.

Fördelning av sysslor och arbete

När mannen klipper gräsmattan i gassande solsken eller lagar läckande rör i källaren befäster han mannens överordnade roll i samhället. Kvinnan är, som man säger, förpassad till köksbänken. Inte ens spisen får kvinnan behålla sin plats. Där klämmer mannen sig in och tar över en kvinnosyssla. Enkelt blir det när man har shoppat nytt kakel för kök och alla vet vad de ska göra. Mannen arbetar med att sätta upp kaklet och kvinnan ser till att han får mat och uppstädat efter sig.

Men för att återkomma till det där med matlagning. När mannen tagit över vid spisen och kvinnan i pannrummet, vad är då vad? Har sysslorna blivit till arbeten och tvärtom. Eller har kvinnan återvunnit den neutrala position genusforskarna vill att hon ska ha. Grannlandet Norge är enligt internationella mätningar ett av de mest jämställda i världen. När man gör undersökningar på vad män och kvinnor jobbar med där visar det sig att kvinnor och män arbetar med den typ av arbeten som de stereotypa könsdikotomierna utställer. En ganska blygsam slutsats är att när kvinnor eller män själv får bestämma vad de vill syssla med väljer de jobb som är typiskt kvinnliga eller manliga.

November 24, 2011

Hushållssysslorna ofta ett problem

Filed under: Allmänt,Relationer — admin @ 9:21 am

Något man ofta i en parrelation ofta hamnar i konflikter om, när man bor tillsammans, är det olika hushållssysslorna som behöver göras och vems ansvar det är att de blir gjorda. I grunden handlar det naturligtvis egentligen om bagateller men tyvärr är det ofta bagatellerna som i en stressig vardag har förmågan att ta över. Det kan handla om alltifrån städning som vems ansvar det är att egentligen ta hand om disken när högen av använda tallrikar växer i diskhon och på diskbänken. Problemen kan förhoppningsvis inte bli lika stora så länge som man båda har en gemensam grundsyn kring vart ambitionen och nivån på ordning i hemmet ska ligga. Men i många fall är man inte riktigt överens ens om det. Medan den ena tycker att det är okej med att diska varannan dag och att det inte gör något med lite smutsig disk på diskbänken vill den andra diska direkt efter varje måltid. Kanske hade problemen inte blivit lika stora om inte båda samtidigt velat satsa på sitt jobb och sin karriär. Tiden man sedan får tillsammans, vill man helst inte ägna åt småtjafs utan istället bara ha det trevligt och umgås med varandra.

Det vissa ser som en flykt från problemet ser andra som den bästa av räddningar för kärleken. Idag finns nämligen goda möjligheter till att få hjälp utifrån med städningen i hemmet, något som alltfler par och familjer ser till att utnyttja.

November 16, 2011

Städning: alltid en syssla för Rut?

Filed under: Familjen,Relationer — admin @ 8:29 am

Vem som tar hand om diverse städning i hemmen är en för många en het potatis som aldrig verkar svalna. Privat blir det hela lätt till en relativt tröttsam diskussion kring att ens jämlika förhållande inte alltid är så pass jämlikt som man skulle önska. Det är dock, i alla hem, ingen självklarhet att just kvinnan är den som städar mest. Ojämlikheten kan lika gärna drabba mannen, men vara lika frustrerande för det. I en parrelation vill man naturligtvis gärna att båda parterna ska bidra lika mycket och samtidigt engagera sig lika mycket i relationen. För många är städningen därmed något mycket större än en angelägenhet i de enskilda hemmen och istället en politisk fråga som angår hela samhället. Ett påstående som dock långt ifrån alla är beredda att hålla med om. Men istället för att göra frågan alltför politisk bör man nog så länge vara en fråga som man får lösa i hemmet för att alla i familjen ska må bra. Något som inte alltid är så lätt.

I familjer där alla de vuxna arbetar utanför hemmet i lika stor utsträckning och kommer hem senare på dagarna kan det kännas betungande att ha det så fint som man vill ha det när det gäller ordning och reda samtidigt som man vill ha tid att faktiskt umgås med varandra och framförallt med sina barn. Att behöva sätta sina barn åt sidan när man kommer hem från en lång arbetsdag för att dammsuga, känns inte rätt. Man vill ju naturligtvis ge barnen den tid de behöver, de kommer inte att vara barn för alltid och barndomen är en betydelsefull tid. Lösningar på problemet kan dels vara att släppa lite på kraven kring det som man tror måste göras i hemmet eller att anlita hjälp med städningen för att få mer tid till varandra.