o Barnens uppfostran. De ska inte få veta sitt kön. De ska styras till att leka med könlösa leksaker och kläs sig i könsneutrala kläder.
o Själva genusdebatten är överstyr. Man är trött på allt snack och vill bara att barn ska vara barn. Flickor som pojkar.
o Ordet hen. Ordets betydelse och användning är ämnen som ofta går isär.
Statligt genusprogram
För en hållbar utveckling i jämställdhetsdebatten krävs en mer sansad ton. Idag möts två olika världar i varje samtal om genus. Det finns en sorts konsensus om att allt som är queer och som talar till att man inte behöver förbinda sig till olika sorters plikter eller konventioner. Hur biologiska de än må vara. När det kommer till genus och statlig inblandning i alla samhällets institutioner i allt från dagis till universitet blir det en sorts överstatlig styrning om hur man ska tänka och agera som individ som är skrämmande förlegad. Att en dagisfröken ska styra barnens lek och kalla allt och alla hen är att bygga upp en illusion som sedan brakar när ungarna kommer i tonåren och inser att könet är mer än bara hur man kissar.
Det är något motsägelsefullt i att socialliberalister ska tvinga på ett synsätt på medborgare. Överstatlighet och kontroll över individens tankefrihet är inget ett modernt och redan jämställt samhälle borde hålla på med. Alla föräldrar borde få uppfostra sina barn precis som de vill. Men att med statliga pengar placera polytrucker utbildade i genus på varje förskola, skola och högskola i syfte att radera barnens egen lek med sin identitet är att hindra barnen från att utvecklas fritt.
Hen
Det handlar om laddade ord och icke laddade ord i debatten om hens vara eller icke vara. Att pojkar och män säker han om tandläkaren är inget som laddas med ett värde. På samma sätt talar även flickor genom sin egen identitet om personer de inte känner till. Visst finns det en möjlighet att hen kan användas i akademiska skrifter där det är ställt utom tvivel att det inte är intressant att just utmärka kön. Vi kan ju trots inte komma ifrån att vi är just man och kvinna. Så som över 99% av världens djurarter också är. Det har sina problem och komplikationer. Men för den sakens skull ska vi inte måla över vår existentiella ångest med skattefinansierade genusprogram.
