Att skapa en egen hemsida, eller få hjälp med att skapandet, kan om man vill leda betydligt längre än ett personligt intresse. Har man en tanke kring att starta upp ett eget företag kommer en hemsida vara nödvändig för att kunna utveckla verksamheten. En av de första sakerna man bör fundera på när det gäller guider kring att starta upp en hemsida är detta:

”För att du ska få din egen adress, eller URL som det också heter, behöver du köpa ett domännamn. Det finns flera företag så kallade webbhotell som säljer domännamn och möjlighet att lägga upp filer. De är filerna på deras webbhotell som är din hemsida och domännamnet är adressen för att nå filerna.”

Fundera på vad hemsidan ska heta

Domännamnet är vad som kan skilja sig åt, beroende om man vill ha en personlig hemsida dör man skriver om ett specifik intresse eller om man vill ha en hemsida för ett kommande företag. Det finns inget hinder till att ha flera stycken, så tänk på att anpassa domännamnet efter syftet med sidan. Ska man starta ett eget företag så bör URL:en vara samma som man har tänkt att företaget ska heta. Är det en personlig sida, spelar namnet mindre roll. Många väljer att döpa den personliga sidan till ens eget namn.

I Svenska Dagbladets näringslivsbilaga, av alla ställen, hittar vi historien om Lars, som inte kände sig som en man. Vid 60 års ålder bestämde han sig för att bränna sina manskläder och byta namn till Liza. Kollegorna accepterade snabbt namn- och könsbytet, och detta yttrade sig bl.a. på följande sätt:

• Liza fick örhängen i present på jobbet av sina kollegor, och det var hennes chef som överlämnade dem.
• Hon blev inbjuden till ett möte för kvinnliga chefer inom företaget. Det hade stor symbolisk betydelse.
• Namnet ändrades i alla företagets papper, och välkomstmeddelandet ändrades på displayen när hon drog sitt passerkort.

Visst kan det vara jobbigt att göra den här typen av förändringar. Lars var trots allt chef, och hade därmed en viss status på arbetsplatsen. Samtidigt visar berättelsen om hur Lars blev Liza att det går att göra det mesta utan att stöta på särskilt många fördomar från omgivningen. Liza själv blev positivt överraskad, och även om hon nu gått i pension så är hon på det hela taget nöjd med hur företaget agerade.

Popkultur kan i detta hänseende delas upp i en del delar:

• reklam
• reklam riktad till barn
• underhållning
• trender och mode

Pojkleksaker och flickleksaker

Det mest klara exemplet på mönster i samhället är när man ser på barnens värld. Leksaksbutiker och leksaker har ofta en rätt tydlig uppdelning av pojkarnas och flickornas leksaker. Det är allt från färger till vilka föremål de förväntas leka med. Vidare har vi de filmer och hjältar och förebilder våra barn förväntas konsumera och ta till sig.

Detta är som sagt observationer ur ett feministiskt perspektiv. Det ska inte förväxlas med socialantropologi. Dessa företeelser i barnens värld är så klart effekter av tusentals år av mänsklig utveckling. De är möjliggjorda av oss konsumenter och den fria marknaden. Det är vanskligt att komma med konspiratoriska synpunkter på varför pojkar idag förväntas leka med, och leker med, typiskt manliga leksaker och lekar, medan flickorna leker med sitt. Det är upp till varje förälder att uppfostra sina barn efter önskemål och drömbilder. Väljer man att köpa saker av varumärket Baby Born till sina barn finns all möjlighet att fokusera på att det är en bra och hållbar produkt istället för att få ångest över vilken färg de har.

Konsten att torgföra företagsfilosofin

Hur ska man kommunicera till världen att ens företag står för jämställdhet och rättvisa löner för alla? PR och reklam kan ibland kännas svårbegripligt. Har man lagt ner tid och pengar på att omforma företagets filosofi och arbetssätt kan det vara väl värt att låta konkurrenter och kunder få veta det.

Idag är genus en fråga för allt och alla. Även de som inte har ett varmt förhållande till genusvetenskapen har ändå en åsikt om vad den frambringar i dagens samhälle. De som tidigare har sett genus som en ickefråga har idag tvingats ta ställning när lagförslag och skolor genomsyras av diverse förändringar och genusprogram.

HBTQ-PR

Med det sagt är det alltså lite av en prestigesak att utbilda sin personal i genus. Att förändra företagets rutiner och arbetssätt till ett mer politiskt korrekt tilltalande sätt är inget man gör utan att slå sig på bröstet. Eller på djungeltrumman för den delen.

En PR-byrå eller webbyrå hjälper till med all sorts PR och kan hjälpa ett företag med att komma ut med ny information. Letar man upp via sökmotorer eller tjänsteförmedlare en bättre Webbyrå Stockholms län kan hosta upp är jobbet redan halvklart. Man berättar för dem vad företaget har för behov och de hjälper till med all digital kommunikation och kampanjer företaget kan tänkas behöva. Vill man lär det till och med gå att hitta en byrå som är genuscertifierad. Med sin kunskap om marknaden och med sina kanaler kan de hjälpa att sprida företagets feministiska genus-budskap. En bra allroundbyrå kan göra allt från marknadsstrategi, webb, appar och kampanjsidor.

Det kan såklart även bli bråk om praktiska ting som

•    Vem som äger vad
•    Vem som ska bo kvar och vem som ska flytta ut
•    Hur man ska göra med vårdnad av barnen, hunden etcetera

Det är en hel del praktiskt, ekonomiskt och materialistiskt som man måste komma överens om såklart och det är inte alltid helt lätt. Bodelning kan i vissa fall vara det som verkligen sätter igång bråken och osämjan vid en skilsmässa. Att ha ett äktenskapsförord eller ett samboavtal om man inte är gifta underlättar en separation eller skilsmässa avsevärt. När man gifter sig kan det verkligen vara smart att upprätta ett äktenskapsförord. Flyttar man ihop utan att vara gifta är det samboavtal som gäller. Tack vare den här typen av avtal blir bodelningen ett mindre problem. Allt som ägdes av en av parterna när man flyttade ihop eller gifte sig, ägs fortfarande av denna. Allt man köpt tillsammans under äktenskapet ska man dela lika på. Även om det varken känns roligt eller nödvändigt att skriva den här typen av avtal när man är nykära, nygifta eller precis ska flytta ihop, med drömmen om att leva hela livet tillsammans, så är det otroligt bra att göra det. Förhoppningsvis kommer man aldrig till den punkten att man behöver använda sig av avtalet, men gör man det är det mycket hjälpsamt och skönt att ha ett färdigt dokument att gå efter.

Statligt genusprogram

För en hållbar utveckling i jämställdhetsdebatten krävs en mer sansad ton. Idag möts två olika världar i varje samtal om genus. Det finns en sorts konsensus om att allt som är queer och som talar till att man inte behöver förbinda sig till olika sorters plikter eller konventioner. Hur biologiska de än må vara. När det kommer till genus och statlig inblandning i alla samhällets institutioner i allt från dagis till universitet blir det en sorts överstatlig styrning om hur man ska tänka och agera som individ som är skrämmande förlegad. Att en dagisfröken ska styra barnens lek och kalla allt och alla hen är att bygga upp en illusion som sedan brakar när ungarna kommer i tonåren och inser att könet är mer än bara hur man kissar.

Det är något motsägelsefullt i att socialliberalister ska tvinga på ett synsätt på medborgare. Överstatlighet och kontroll över individens tankefrihet är inget ett modernt och redan jämställt samhälle borde hålla på med. Alla föräldrar borde få uppfostra sina barn precis som de vill. Men att med statliga pengar placera polytrucker utbildade i genus på varje förskola, skola och högskola i syfte att radera barnens egen lek med sin identitet är att hindra barnen från att utvecklas fritt.

Hen
Det handlar om laddade ord och icke laddade ord i debatten om hens vara eller icke vara. Att pojkar och män säker han om tandläkaren är inget som laddas med ett värde. På samma sätt talar även flickor genom sin egen identitet om personer de inte känner till. Visst finns det en möjlighet att hen kan användas i akademiska skrifter där det är ställt utom tvivel att det inte är intressant att just utmärka kön. Vi kan ju trots inte komma ifrån att vi är just man och kvinna. Så som över 99% av världens djurarter också är. Det har sina problem och komplikationer. Men för den sakens skull ska vi inte måla över vår existentiella ångest med skattefinansierade genusprogram.

Kvinnlig och manlig kärlek

Om man härleder kärleken till människans lust går man via psyke och kroppen. Psyket är i sin tur i samspel med hjärnans neurologi och kroppens produktion av hormoner. Den manliga och den kvinnliga kroppen utsöndrar och producerar olika hormoner i olika mängder. Självklart varierar dessa mängder inom det biologiska könet. Kärlekens komplexa sammanhang kan ses som en oändligt tät väv mellan alla kroppens funktioner och ges uttryck i våra gärningar. Så på frågan om manlig kärlek är samma som den kvinnliga är svaret tvådelat. Ja, den har samma mekanismer men, nej, den ges uttryck på olika sätt. En kärlekskrank man kan till exempel bete sig tillgivet som en valpig och snäll hund för att i nästa ögonblick bli beskyddande som en vakthund. Han avgudar hennes varje nyck och drag. En kvinna är sin man trogen och förlåtande.

Detta är förstås något som kan vara helt omvänt i uttrycksvärlden. Det är nämligen där könen skiljer sig åt. I själen och i sinnet älskar vi alla på samma sätt. Kvinnor och män.

Vi lever i något man skulle kunna kalla för ett rättighetssamhälle. Det utgörs av en socialistisk kultur född och fodrad av Erlander och Palme. Som på senare dag tagits över av kvinnliga politiska kämpar som Gudrun Schyman och Jutte Guteland. Främst i den offentliga diskussionen talas det om kvinnors rätt att ta tillbaka det patriarkatet rövat ifrån dem. Genus och ren feminism är alltså de stora förlöparna i samtalet om allas lika rätt. Där förespråkas det ett utsuddande av de socialt strukturerade könen. Men även om man renoverat det svenska folkhemmet med prima fönster och dörrar i PVC är det fortfarande lågt i tak i den svenska genusdebatten. Man säger vad man vill, men på egen risk.

Tala på egen risk

I ett land där åsiktsfrihet var ett av de stora mottona och stoltheten i svensk socialistisk politik verkar det idag som om samma vänsterblock vuxit upp till en mer intolerant översittare. Då diskursen inom jämställdhet och genus styrs av samma människor som har grundat feminism finns en infödd obalans i modererandet av debatten. Om man idag säger vad man anser är sin rätt och åsikt utan att det går i rak linje med vad som anses politiskt korrekt blir man inte bara tystad, utan även riskerar att häcklas för att man bryter konsensus. Man kan tycka att det skulle få vara fritt spelrum och högt i tak i en debatt där man talar om allas lika rätt. Men istället blir jämställdhetsdebatten inlåst i trånga rum av likatänkande människor. Åsiktsfrihet är ett privilegium för de som håller sig till duktighetsdiskursen.

Vad som betraktas som arbete i hemmet är också vad som är ansett som manssysslor. Medan kvinnans sysslor begränsas, ojämlikt, av att de är just sysslor. I dagens heta jämställdhetsdebatt, som styrs och påhejas ivrigt av feminister och genusvetare, är det inte som många tror, kvinnans positioner i samhället som ska ifrågasättas. Det är mannens. Men vad är det då mannen gör som får kvinnorna att tråna efter deras kroppar? Viktigare ändå kanske frågan är, om vad kvinnor och män vill göra om de har valmöjligheten.

Fördelning av sysslor och arbete

När mannen klipper gräsmattan i gassande solsken eller lagar läckande rör i källaren befäster han mannens överordnade roll i samhället. Kvinnan är, som man säger, förpassad till köksbänken. Inte ens spisen får kvinnan behålla sin plats. Där klämmer mannen sig in och tar över en kvinnosyssla. Enkelt blir det när man har shoppat nytt kakel för kök och alla vet vad de ska göra. Mannen arbetar med att sätta upp kaklet och kvinnan ser till att han får mat och uppstädat efter sig.

Men för att återkomma till det där med matlagning. När mannen tagit över vid spisen och kvinnan i pannrummet, vad är då vad? Har sysslorna blivit till arbeten och tvärtom. Eller har kvinnan återvunnit den neutrala position genusforskarna vill att hon ska ha. Grannlandet Norge är enligt internationella mätningar ett av de mest jämställda i världen. När man gör undersökningar på vad män och kvinnor jobbar med där visar det sig att kvinnor och män arbetar med den typ av arbeten som de stereotypa könsdikotomierna utställer. En ganska blygsam slutsats är att när kvinnor eller män själv får bestämma vad de vill syssla med väljer de jobb som är typiskt kvinnliga eller manliga.

Det vissa ser som en flykt från problemet ser andra som den bästa av räddningar för kärleken. Idag finns nämligen goda möjligheter till att få hjälp utifrån med städningen i hemmet, något som alltfler par och familjer ser till att utnyttja.

I familjer där alla de vuxna arbetar utanför hemmet i lika stor utsträckning och kommer hem senare på dagarna kan det kännas betungande att ha det så fint som man vill ha det när det gäller ordning och reda samtidigt som man vill ha tid att faktiskt umgås med varandra och framförallt med sina barn. Att behöva sätta sina barn åt sidan när man kommer hem från en lång arbetsdag för att dammsuga, känns inte rätt. Man vill ju naturligtvis ge barnen den tid de behöver, de kommer inte att vara barn för alltid och barndomen är en betydelsefull tid. Lösningar på problemet kan dels vara att släppa lite på kraven kring det som man tror måste göras i hemmet eller att anlita hjälp med städningen för att få mer tid till varandra.

Det finns alltid något spel eller gamblande som någon kan lära sig och ha kul med, oavsett om det så är avancerat pokerspel eller bara något så simpelt som bingospel. Det finns alltså inget spel som är mer coolt än något annat. Spel ska man spela för att det är kul att göra och bra sätt att umgås på. Det är helt enkelt den perfekta sysselsättningen en regnig söndagseftermiddag när man inte har något vettigare för sig.

Spel är helt enkelt det bästa man kan ta till när man är riktigt uttråkad, men även en riktigt bra “icebreaker” om tystnaden faller sig på. Ett mycket bra sätt att lära känna varandra på helt enkelt. Oavsett om du är gammal eller ung, nybörjare eller avancerad.

I dagens samhälle är det mycket diskussioner kring det här med mamma- och pappaledighet. Alla verkar ha åsikter om detta, trots att det i själva verket det är helt upp till var och en att bestämma vad som passar bäst för just deras familj. Arbeten och dylikt kan se mycket olika ut kan det över, och därför kan man liten säga vad som är rätt eller fel. Så länge varje familj gör vad passar dem bäst och så länge barnet i familjen mår så bra så möjligt, finns det väl ingen anledning till att rynka på näsan?