Jämlikhet i hemmet
Vad som betraktas som arbete i hemmet är också vad som är ansett som manssysslor. Medan kvinnans sysslor begränsas, ojämlikt, av att de är just sysslor. I dagens heta jämställdhetsdebatt, som styrs och påhejas ivrigt av feminister och genusvetare, är det inte som många tror, kvinnans positioner i samhället som ska ifrågasättas. Det är mannens. Men vad är det då mannen gör som får kvinnorna att tråna efter deras kroppar? Viktigare ändå kanske frågan är, om vad kvinnor och män vill göra om de har valmöjligheten.
Fördelning av sysslor och arbete
När mannen klipper gräsmattan i gassande solsken eller lagar läckande rör i källaren befäster han mannens överordnade roll i samhället. Kvinnan är, som man säger, förpassad till köksbänken. Inte ens spisen får kvinnan behålla sin plats. Där klämmer mannen sig in och tar över en kvinnosyssla. Enkelt blir det när man har shoppat nytt kakel för kök och alla vet vad de ska göra. Mannen arbetar med att sätta upp kaklet och kvinnan ser till att han får mat och uppstädat efter sig.
Men för att återkomma till det där med matlagning. När mannen tagit över vid spisen och kvinnan i pannrummet, vad är då vad? Har sysslorna blivit till arbeten och tvärtom. Eller har kvinnan återvunnit den neutrala position genusforskarna vill att hon ska ha. Grannlandet Norge är enligt internationella mätningar ett av de mest jämställda i världen. När man gör undersökningar på vad män och kvinnor jobbar med där visar det sig att kvinnor och män arbetar med den typ av arbeten som de stereotypa könsdikotomierna utställer. En ganska blygsam slutsats är att när kvinnor eller män själv får bestämma vad de vill syssla med väljer de jobb som är typiskt kvinnliga eller manliga.
