Att vara kvinna i ett mansdominerat samhälle

Jämställdhet? Många män tro de vet vad det betyder, men kan inte ens stava till ordet. För många är jämställdhet något som kvinnor ska kämpa för. Varför frågar vi oss? Är det inte bättre att män och kvinnor, barn och djur kämpar tillsammans?

Kvinnor går i de främsta raderna med plakat som gråter över vad det står. För, lever vi inte i en tid då vi ska värna om varandra och ta tillvara på allt det vackra så länge vi finns kvar på denna jord? Vi ska inte dra alla över en kam men ibland blir man mörkrädd över att de stora starka männen i samhället inte verkar vilja ”lämna ifrån sig makten” för att de är rädda för att kvinnorna ska ta över och vända på steken. Nej, alla kvinnor kommer inte att kavla upp ärmarna och leva efter Valerie Solanas devis om att vi ska klippa bort männen ur världen och förpassa dem till historien. För det är inte det som feminism och jämställdhet handlar om. Och egentligen är det ganska tragiskt att vi i Sverige, som ska vara ett föregångsland, inte verkar ha kommit längre än vad vi egentligen har. För, hade vi gjort det så hade inte denna text behövts skrivas och hade inte behövt ha dessa samtal längre. Om vi istället frågar oss detta: borde det inte vara självklart att både män och kvinnor har:

  • Samma rättigheter
  • Samma skyldigheter
  • Samma möjligheter inom alla tänkbara områden som finns
  • Samma drömmar och mål om att leva ett så bra och fungerande liv som möjligt?

Svaret är självklart. Men, som det mesta i livet så är det inte bara att säga självklart och knäppa med fingrarna. Det är först när männen verkligen tar sig i kragen och inser att vi är lika, och kvinnorna tar sig i kragen och inser att vi är lika som vi kan komma någonstans här i världen. Till den dagen kommer det alltid att finnas män som försöker att få övertaget och med härskartekniker trycka ner kvinnor till positioner de anser mer lämpliga, och det kommer alltid att finnas kvinnor som med sin ”kvinnliga charm” försöker snärja en man eller en position. Ja, det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Men det är likväl helvetet vi hamnar om vi inte börjar agera.

Framtiden?

Så, hur kan framtiden kunna tänkas se ut? Ja, om det inte är en atombomb som tar våra liv eller någon naturkatastrof som vi människor hjälpt till att föda så kan vi hålla våra tummar att vi försöker leva och gå tillsammans för en bättre värld. Men, den stigen är inte utstakad så det blir till oss att hålla varandra i händerna och promenera. Vill vi göra det? Har vi kraften? Finns det en strimma ljus i våra kroppar som säger att detta är den rätta vägen? Ja, då kan vi klara det. Men, till den dagen kommer så ska vi lyssna på våra hjärtan och leva för en bättre och jämlik värld där alla mår bra. Kvinnor, barn, djur och män.