Vem som tar hand om diverse städning i hemmen är en för många en het potatis som aldrig verkar svalna. Privat blir det hela lätt till en relativt tröttsam diskussion kring att ens jämlika förhållande inte alltid är så pass jämlikt som man skulle önska. Det är dock, i alla hem, ingen självklarhet att just kvinnan är den som städar mest. Ojämlikheten kan lika gärna drabba mannen, men vara lika frustrerande för det. I en parrelation vill man naturligtvis gärna att båda parterna ska bidra lika mycket och samtidigt engagera sig lika mycket i relationen. För många är städningen därmed något mycket större än en angelägenhet i de enskilda hemmen och istället en politisk fråga som angår hela samhället. Ett påstående som dock långt ifrån alla är beredda att hålla med om. Men istället för att göra frågan alltför politisk bör man nog så länge vara en fråga som man får lösa i hemmet för att alla i familjen ska må bra. Något som inte alltid är så lätt.
I familjer där alla de vuxna arbetar utanför hemmet i lika stor utsträckning och kommer hem senare på dagarna kan det kännas betungande att ha det så fint som man vill ha det när det gäller ordning och reda samtidigt som man vill ha tid att faktiskt umgås med varandra och framförallt med sina barn. Att behöva sätta sina barn åt sidan när man kommer hem från en lång arbetsdag för att dammsuga, känns inte rätt. Man vill ju naturligtvis ge barnen den tid de behöver, de kommer inte att vara barn för alltid och barndomen är en betydelsefull tid. Lösningar på problemet kan dels vara att släppa lite på kraven kring det som man tror måste göras i hemmet eller att anlita hjälp med städningen för att få mer tid till varandra.